jag har en dröm, såsom många unga flickor också har. jag vill bli känd. jag vill synas.
jag vill vara den som alla andra vill vara.
men tiden går och jag har lärt mig att man inte alltid får det man vill ha, och jag känner hur jag mer och mer blir en i mängden, en person som är som alla andra. och jag känner hur min dröm åker längre och längre bort från mig själv. och jag trivs inte på det viset. och jag vill kunna trivas med hur jag är och hur mitt liv kommer att bli. men jag kan inte åstakomma att bli avundsjuk på det " lyckade" människorna som syns i tv, de som är e reklam-posters. de som alltid ser och kanske till och med är lycklig; men vem blir inte det? vem blir inte avundsjuk på det personer som lyckats i livet, då man själv itter hemma och tänker hur fantaskist ens liv hade vart om man fick det just så, så som kändisarna.
vem vill inte vara lyckad och älskad?
men mamma har lärt mig att aldrig ge upp, så jag tänker fortsätta kämpa.
